Hejdå:na - Les adieux

Nu börjas det… Nu har den bitterljuva bland-känslan av förväntan och ledsamhet börjat smyga sig på. Förväntan av att åka iväg på nya äventyr, att träffa nya personer, lära känna ett nytt land och att fortsätta utveckla den underbara franskan. Men så är det den där lilla klumpen i magen och tåren som bränner i ögonvrån, för nu börjar jag även säga hejdå till alla mina underbara vänner. Vi hade hejdå-fest i helgen (bilden), fylld av en lagom skön eftermiddagsfika i sensommarsolen dagen efter. Jag tror det var Marie som sa att vänner är det viktigaste vi har i livet, och det är så himla sant!

Men nu, nu är det dags att börja packa eftersom jag faktiskt åker om ett par dagar.
Jag kommer sakna er massor!


Et là, ca commence… Maintenant, il y a le sentiment très mélangé, et surtout très reconnu qui vient. Le sentiment mélangé d’attente et tristesse. Attente de partir à l’aventure, des nouveaux rencontres, connaître un nouveau pays et bien sûr développer mon français. Mais à côté de cela, il y a la petite boule dans l’estomac qui me fait mal et la larme que je sens monter car je viens de commencer à dire au revoir aux mes amis, et bien sûr, ca me rende triste. Ce week-end on avait une fête de départ (la photo) et c’était bien. La mère d’une de mes amis, elle m’a dit que les amis, c’est la plus importante dans la vie, et je crois qu’elle a tellement raison.

Maintenant, je dois commencer à faire mes bagages car je pars vendredi.
Ah, la Suède va me manquer !