Leva livet, nu ska jag leva livet!

Att mötas av 32 härliga grader när man kommer hem från en härlig helg med en härlig kompis, det är ganska gött det! Att sitta på tåg ett par timmar är ibland otriligt härligt, speciellt när landskapet är så vackert som mellan Sarlat och Bordeaux, jag blir bara ännu med förälskad i Frankrike under en helg som denna.

Jag har varit i Gourdon och hälsat på min kära vän och Frankrikekollega Johanna (aka Lundin eller Johanna 2 ;)) och tillsammans har vi paddlat på Dordogne, piknickat, solat, pratat, skrattat, dansat på la fête d'Auniac, druckit vin, ätit ost, promenerat, sett på film, lyssnat på lite mer musik, sjungit med högt och pratat ännu längre och framför allt har vi haft en helg av 100% livsnjutning! La vie est une fête - alors, on danse! (Livet är en fest - alltså dansar vi!)

En av anledningarna till att jag älskar Frankrike och aldrig vill åka här ifrån

Nu har jag haft en helskön kväll! Jag kom tillbaka från simhallen, skypade lite med Erik och sedan kom, helt oväntat, två jobbkompisar till Lionel hit. Det blev hur trevligt som helst, en riktigt fransk repas! Bröd, omelett, musslor, sauce de veau, sallad, ost och vin. Chloé har tagit körkort idag och alla var pratglada och på bra humör. Älskar stämningen i detta huset vissa kvällar! Något annat jag tycker är hur skönt som helst är när Nanou skämtar om något som visar att hon verkligen lärt känna mig, eller att Lionel säger att jag alltid kan komma tillbaka till min andra familj ifall det skiter sig i Sverige eller att Pauline utbringar en skål. Kvällar som den här, med en tvåtimmars-måltid utomhus i maj, hos människor jag lärt mig tycka väldigt mycket om, får mig att känna att livet är gott trots allt!

Sommarväder!!!

Det är torsdag eftermiddag och den är 25 grader varmt i skuggan. Jag har helg nu, imorn bär det av mot Johanna i Gourdon istället för att sitta och svettas på lektionerna. Min pluggis-sida har gått och dött, men det kanske är lika bra det. Igår fick jag höra "Johanna, arrête de parler avec Fanny! Tu veux des verbes?" (Johanna sluta prata med Fanny, vill du ha verb?) Alltså, det var en engelskalektion och de SUGER! Och nej tack, jag vill inte skriva oregelbundna verb som straff, men inte heller hade jag lust att sluta prata med Fanny! Fanny och jag roar oss istället med att måla têtes de mort (döskallar) och att ge de svartvita gubbarna på stencilerna punkfrisyrer i alla möjliga färger, mycket mer givande!

Om en stund öppnar simhallen för kvällen och jag tänkte cykla dit och simma en stund, j'ai trop envie de faire quelque chose! (jag har megalust att göra något) Så fort någon av mina kompisar klagar på att de inte orkar gå på lektionen erbjuder jag mig fint att hitta på något annat, men nej. Att skolka med Johanna är tydligen inte lika viktigt som att vara väl förberedd inför bacen. Att säga att jag inte förstår dem hade minst sagt varit en lögn.

Jag har massa energi till allt utan att gå i skolan efter Parisvistelsen. Det är så himla läskigt att jag ska hem om tre veckor. Jag vill, jag vill inte, jag vet inte vad jag vill! Det är bara att fejsa la verité, jag kan ju inte göra annat. Jo, lyssna på bra musik!

JAG ÄR PÅ BRA HUMÖR!

Paris - min själsfrände

Jag har äntligen hittat den jag vill spendera resten av mitt liv med. Mamma, pappa, får jag lov att presentera Paris?

I onsdags eftermiddag satte jag mig på tåget mot nordligare breddgrader och några timmar senare rullade jag in på Gare Montparnasse. Det var dags för mitt tredje (och kanske avgörande) besök i Paris. Jag tog metron till allas favorit, sexkvarteren nummer ett, och blev mött av Emma-Klara på Pigalles station. Herre gud vad jag älskar människor. Jag älskar buller. Jag älskar ljudet av klackar som skyndar fram. Jag älskar livet, livet är gott.

På min väg från gare:n till Pigalle insåg jag hur otrilogt gött det är med ryggsäck. Har man inte så mycket packning är det ju guld värt att kunna bära den på ryggen och där med ha händerna fria. Jag slår ett slag för en ordentlig ryggsäck!

Efter en snabbkoll på Emma-Klaras lägenhet blev det genast full fart! Vi träffade fyra svenska tjejer och tillsammans gick vi till en helskön bar med svartvita foton som täckte alla väggar. Grymt skönt att bara slappna av med ett gäng som inte endast pratar ens språk, utan dessutom delar ens passion för Frankrike, Paris och franskan. Senare mötte vi ytterligare en kompis, Tom, och han gjorde oss sällskap till nästa bar där vi delade på en flaska rött. Himla trevlig kväll, som blev bättre. När det var dags att för tjejerna att ta sista metron följde Tom med oss hem där vi år kanelbullar! Hur bra avslutning kan det bli? Emma-Klara jobbar på SI, svenska caféet och Tom hade gjort en stage i Sverige för ett år sedan så han var lika glad som mig att få äta kanelbullar igen!

Torsdagen blev en sväng till Les Halles (där jag köpte ett par blommiga shorts!) och där mötte vi Emily, en frengelsk tjej. Lite senare mötte vi Tom för en sushilunch. Sen blev det spännande! E-K och jag åkte tillbaka till Montmartre och träffade några av henner konstnärs- och musikerkollegor för att spela in en musikvideo! Det börjar hända saker! Jättekul att se dem jobba och frmför allt att höra E-K sjunga och spela! Sen åt vi makalöst goda cupcakes innan det böev en myskväll i lägenheten.

På fredagen blev det morgonsim följt av shopping pch fika på svenska institutet (kanelbullar är ju för gott alltså!). På eftermiddagen kollade vi in resultatet av videon coh på kvällen gick vi till en italiensk resturang och åt och drack gott! Ganska komiskt, vi satte oss vid ett bord för två och på varje sida om oss står ett likadant bord. Gossa om det inte satt svenskar vid BÅDA borden? På en liten resturang satt vi 6 svenskar brevid varandra och serare var det en svensk familj som gick (de hade suttit längre in) så vi var 10 svenskar på samma lilla resturang. Det blev en jättemysigkväll på balkongen med täcke och kuddar!

I lördags jobbade E-K så jag passade på att bara insupa Paris. Jag måste erkänna att jag gick till den svenska godosaffären och köpte lite provijant annan jag gick för att spana in den stora antikmarknaden. Helt galet mycket fina grejer! Lite senare stötte jag på två killar som spelade guddomlig jazz så jag satt i solen och njöt en bra stund. På eftermiddaen tänkte jag spana in Musée d'Orsay, men det var sjuklig kö, så jag tog en promenad längs Seine, men det var precis vad jag behövde! Vid kvällningen fick jag en privatkonsert av E-K och sen lagade hon middag åt oss, lyx!

Söndagen var tyvärr sista dagen i denna underbara stad (för denna gången) och vi givk till simhallen innan vi kollade in marknaden lite till. Sen blev det en crêpe till lunch. Franskt, franskt, franskt.

Jag älskar Paris och jag ska komma tillbaka så snart jag kan, annars kan jag bara tacka Emma-Klara för ett par superhärliga dagar!

Bilder fins på facebook
http://www.facebook.com/album.php?aid=63151&id=1283538394&l=b571f63693

Roland

När jag blir stor ska jag bli som Roland. Han är hur cool som helst. Han har bland annat gått hela väger från Mont de Marsan till Alingsås (2175 km om jag inte misstar mig), det tog 83 dagar och en del courage. Våren 1994 var det och ifall ni vill söka igenom gamla tidningsarkiv lär ni hitta något. Jag har sett urklipp ur franska, tyska, holländska och svenska tidningar. Han är cool. Dessutom pratar han lite svenska, en del ryska och italienska (hans fru är ryska och hans pappa var italienare) och en del engelska och tyska, för att inte glömma modersmålet franska.

Idag var jag och Lionel hembjudna till Roland. Han ville visa sitt svenska hus. Jag var lite skeptisk till att det skulle vara svenskt, men jag lovar er att det var det svenskaste huset jag har sett utanför Sveriges rike. Huset, eller snarare husen, bestod av en friggebod/garage, ett litet hus omgjort till en musikstudio och storstugan. I en liten inhägnad pickade hönor och på gården stod en brunn. Friggebodarna och storstugan var rödmålade (Falu rödfärg som han självklart köpt i Sverige) och hade vita knutar och trädetaljer. Innomhus var det fullt av foton och tavlor från Sverige, Ryssland och Frankrike. Alla tavlor hade Roland målat själv och det var allt från torget i Alingsås till stränder i Frankrike eller porträtt av frun, sångerskan Tatiana. Multikulturellt hem och underbar atmosfär!

Jag har druckit ryskt te, ätit franska kakor och kollat i fotoalbum från långvandringen. Vi har diskuterat Carola och Magnus Uggla, utsläppen i Paris, det franska kranvattnet och vikten av att skriva en bok innan vi dör. Roland hävdar att om man inte fått en barn samt skrivit en bok innan man dör, ja då har man inte levt ordentligt. Själv har han en 12-årig dotter och en bok på gång, så fort datorn kommer hem från lagning vill säga.

Tatiana är som sagt sångerska och Roland har skrivit ett 100-tal låtar som hon framfört och tillsammans har de gjort ett 10-tal skivor. Tatiana pratar en helt underbar franska med stark brytning och jag får erkänna att det var vissa saker jag inte förstod, men underbar personlighet! Sedan sjöng Roland en sång som han hade skrivit på svenska.

Jag ska bli som Roland, han är min nya förebild och jag förstår inte hur det är möjligt att på 3 timmar få så mycket energi och inspiration att forstätta med det jag börjat. Jag har lärt mig bra franska och bättre kommer den att bli. Jag ska skriva för det är det jag tycker om. Jag kommer lära mig fler språk för det intresserar mig, men framför allt ska jag följa mitt hjärta för det är det jag mår bra av. När jag kommer hem ska jag skriva brev till Roland, jag tänker inte släppa honom. Han är cool.

Just det, nämnde jag att han håller på att lära sig esperanto också?

La recherche de la bonheure

Efter 4 dagar konstant regn och kalla fötter, tre dagar av ont i magen, 6 timmar filosofi, en dunderhuvudvärk och en 5km lång joggingtur i lugnt tempo mår jag äntligen lite bättre! NU: duscha!

YO!

Nu sitter jag äntligen inne, skyddad från regnet som bara öser ner... och dricker citronte och äter en muffins. Sommaren som var här första halven av lovet är helt borta. För en vecka sedan hade vi 30 grader men idag är det max 7, med vinande vind och regn, gött!

Imorse hann vi ha gympa innan regnet i alla fall och det gick bra trots att händerna aldrig varit så frusna i maj. Vi köre 250-meterslopp och både läraren och vissa i klassen sa till mig att jag låg på en för låg nivå, tack :) Idag sprang jag på 13km/h men om man får tiden 56 sekunder på 250 meter sjätte gången man springer sträckan, då liggen man på för låg nivå. Detta gör min till klassens näst bästa tjej, woho! Nästa gång ska jag alltså upp till minst 14 km/h, ellen kanska till och med 15. Vi får se!

Annars har dagen rullat på, i och för sig ganska segt men jag hade helt okej umgänge så ja! På skolan har de nu börjat annonsera om att det kommer en ny svensk nästa läsår så de är i jakt på värdfamilj. Hoppas att jag får en mailadress så att jag kan snacka lite med "nästa svensk"!

När jag kom hem, blöt, kall och lätt irriterad blrv jag bara så... blä! Två katter låg i min säng, asså förlåt alla kattälskare, men fy fan vad äckligt!

Hej hopp!