Jag har träffat M. Daux - skolans rektor. Jag kan säga att jag var ganska nervös, men jag klarade mig bra, kom igåg att svara Merci, monsieur och att ni:a honom :) Han hälsade mig välkommen, skrattade åt att jag ska försöka ta le bac och önskade mig bonne chanse.
I morse fick jag morgonhälsningen "Bonjour ma petite fille" av Lionel vilket gjorde mig glad! Sen åkte jag med Pauline (min äldsta värdsyster) till ett litet köscenrrum där hon köpte en bok om Rom.
Jag måste berätta om le plus vielle chien (den äldsta hunden) för den är lite lik morfar, vilket i sin tur gör att jag känner mig lite mer hemma. Hunden är ganska grå och överviktig, men alla älskar honom. I hundår är han över 90 och hans favorit syselsättning är att sova, i solen eller innomhus, det spelar ingen roll. Dessutom så flåsar han efter att ha gått ett varv runt huset. Grandpère, tu me manque beaucop!!!
Det var allt jag hade för nu. Ta hand om er :)
avec des yeux bleus - Johannas blogg
måndag 31 augusti 2009
söndag 30 augusti 2009
MAT!
Jag bara måååste berätta om familjelunchen! Eftersom jag bara fattar typ 40% av det som sägs så fattade inte jag att de va idag som familjen skulle komma, vilket betyder att helt plötsligt kommer Lionels två bröder med fruar och jag som inte är beredd på någonting får kindpussas med 4 främlaingar MEN jag klarade testet!
Jag trodde att det var långt att laga mat i två timmar, men då vet ni inte hur det är att äta i två timmar. Här är en lista på det vi ätit:
Jag trodde att det var långt att laga mat i två timmar, men då vet ni inte hur det är att äta i två timmar. Här är en lista på det vi ätit:
- Brödpinnar, oliver, korv
- Två sorters sallader
- Spécialité des Landes (regionen jag bor i); canard och det på svenska är anka.
- Fromages (bläbläblä, tack o liv kunde jag skulla på att jag redan var mätt!)
- Sist men inte minst två sorters gateaû
Till mitt försvar säger jag att jag inte är van att äta så mycket och alla konstaterar glatt att det är viktigt att äta i Frankrike. Med dessa 5 rätter har jag klarat av min första fête. Jag är mätt!
Vi började äta vid två och nu, drygt två timmar senare har jag fått höra av Chloé att jag kan gå från bordet.
Timm min förvåning så pratar jag bara franska med hundarna och jag har redan kommit på mig själv med att säga je t'aime till en av dom. Hjälp! Jag kommer komma hem som en tjock hundälskare om det fortsätter så här!
Nu måste jag vara lite social!
Je t'embrasse!
Haha, Linonel presenterade mig som La bébé suedoise och menade därmed att jag är deras lilla tillskot i familjen!
lördag 29 augusti 2009
Framme!
Jag är framme och alla pratar galet mycket franska! Chloé och min värdpappa kom och hämtade mig på flygplatsen och därefter blev det en två timmar lång resa till Mont de Marsan. Helvetestimmarna på Nice flygplats vill jag inte tänka på, jag menar jag lever så låt mig ta det från det bra började...
Som sagt pappa och dotter Delecray hämtade mig och till min förvåning så var det Chloé som körde, nej hon har inte körkort... Nej men de gick bra, bara att jag var helt utpumpad och höll på att somna i baksätet så det blev väl inte så värst mycket konverserande. När jag kom till huser möttes jag av mamma Delecray som pussade mig på franskt vis. Så frågade hon direkt om jag ville ha något så jag erkännde att kag var hungrig så vipps stod det en omelett med bacon och hemmaodlade tomater på bordet. Très gentille ! Det ska tilläggas att det bara var jag som åt...
Både Chloé och Nanou har berömt mig för min franske men det är MYCKET jag inta fattar för snabbt går det. Jag har väl inte pratat jättemycket mad pappan men han var underbart snäll och fixade trådlöst internet till min dator! Merci beaucoup !
Nu sitter jag alltså i mitt rum (som Chloé målat ljusgrått) och stirrar in i en buske på bakgården. Djuren då då... Dom är många! Men jag är förvånad över hur lite jag märker dem. Jag her träffat på alla fyra hundar, men bara ytvå katten än så länge, dom håller sig utomhus och är lite halvt bannade i huset vilket betyder att Gulenalle är safe!!!
Huset i övrigt är franskt som bara den, coh tur är väl det?! Enplanshus med fram och bak-gård och en pool i bakgården.
Dessutom tog jag någre bilder på mitt rum :)
Jag ska inte säga att jag saknar er, men dumma Vick, du fick mig att lipa i alla fall!
Je t'embrasse !
Just de ja, de har fixat skolböcker åt mig... läskigt!
fredag 28 augusti 2009
À demain !
J'ai écrire des message à Chloé, mais au jourd'hui quand elle a dit "à damian" j'ai réalisé que c'est vraiment à damian. Elle aussi demande si j'ai peur et actuellement, je n'ai pas peur. Je pense seulement que c'est triste que dire au revoir, mais a cet instant je n'ai pas la possibilité que faire autre chose.
À demain !
À demain !
torsdag 27 augusti 2009
Memorera: radera "hejdå" ur ordförråd!
Att packa ellet inte packa – det är frågan...
Jag är helt slut, mentalt då. Jag skulle nog behöva en dos av Tines mentala träning trots att jag verkligen ogillade att lyssna på en gubbe som sa åt mig att gå in i mitt lugna rum. Grejen är att jag tror Tine och gubben-på-cd’n fick något att fastna eftersom jag fortfarande kommer ihåg exakt hur mitt rum ser ut. Taket var som en klarblå himmel med små vita molntussar på, väggarna var lila-rosa och mittemot dörren var det en stor öppen spis. I högra halvan av rummet var det så mycket lego som det bara finns i lego-paradiset och i vänstra halvan av rummet var det en stor hög med kuddar. Det var grejer det! Grejen var att jag störde mig för mycket på gubbens röst för att kunna slappna av, vilket nog var ganska synd.
Jag är så spänd och trött, trött på att säga hejdå. Jag hatar de uttrycket, jag tror jag ska radera det från mitt ordförråd. Det är ju egentligen mycket, mycket bättre att säga au revoir för översätter du det blir det just på återseende, dock låter det ju något som 1800-tal, men men!
Men för att komma in på ämnet som faktiskt fick mig att starta den här bloggen, min lilla, lilla resa (som jag får ont i magen och mår illa av att tänka på), så tappade jag helt bort mig.
Jag kan räkna timmarna…
À bientôt!
Jag är helt slut, mentalt då. Jag skulle nog behöva en dos av Tines mentala träning trots att jag verkligen ogillade att lyssna på en gubbe som sa åt mig att gå in i mitt lugna rum. Grejen är att jag tror Tine och gubben-på-cd’n fick något att fastna eftersom jag fortfarande kommer ihåg exakt hur mitt rum ser ut. Taket var som en klarblå himmel med små vita molntussar på, väggarna var lila-rosa och mittemot dörren var det en stor öppen spis. I högra halvan av rummet var det så mycket lego som det bara finns i lego-paradiset och i vänstra halvan av rummet var det en stor hög med kuddar. Det var grejer det! Grejen var att jag störde mig för mycket på gubbens röst för att kunna slappna av, vilket nog var ganska synd.
Jag är så spänd och trött, trött på att säga hejdå. Jag hatar de uttrycket, jag tror jag ska radera det från mitt ordförråd. Det är ju egentligen mycket, mycket bättre att säga au revoir för översätter du det blir det just på återseende, dock låter det ju något som 1800-tal, men men!
Men för att komma in på ämnet som faktiskt fick mig att starta den här bloggen, min lilla, lilla resa (som jag får ont i magen och mår illa av att tänka på), så tappade jag helt bort mig.
Jag kan räkna timmarna…
À bientôt!
måndag 24 augusti 2009
Shitshitshit!!!
Vad har jag gjort?! Efter en lång överläggning på facebooks chat med Chloé har jag kommit fram till att jag ska läsa terminal - Mon Dieu!
För alla er som inte är så insatta i det franska skolsystemet, kan jag berätta att deras gymnasium också är treårigt. Second, Première och Terminal, vilket alltså motsvarar ettan, tvåan och trean, bara det att man räknar från "fel" håll. Sen är det så roligt att om man över huvudet taget ska få gå på universitet måste man klara Le Bac, två veckor med prov på typ allt du lärt dig under gymnasieåren. Gör du inte det får du gå om terminal. Jag ska gå terminal och trots att det säkert är mer eller mindre omöjligt kan jag inte låta bli att fantisera om hur otroligt bäst i världen jag skulle känna mig om jag tog Le Bac! Drömma kan man alltid göra!
Jag vet inte riktigt vilka ämnen jag ska läsa men utöver en himla massa franska tror jag de blir lite engelska, italienska, matte, idrott och lite samhällskunskap och geografi. Håller tummarna för italienska och så lite matte som möjligt!
Au revoir, mes amies!
För alla er som inte är så insatta i det franska skolsystemet, kan jag berätta att deras gymnasium också är treårigt. Second, Première och Terminal, vilket alltså motsvarar ettan, tvåan och trean, bara det att man räknar från "fel" håll. Sen är det så roligt att om man över huvudet taget ska få gå på universitet måste man klara Le Bac, två veckor med prov på typ allt du lärt dig under gymnasieåren. Gör du inte det får du gå om terminal. Jag ska gå terminal och trots att det säkert är mer eller mindre omöjligt kan jag inte låta bli att fantisera om hur otroligt bäst i världen jag skulle känna mig om jag tog Le Bac! Drömma kan man alltid göra!
Jag vet inte riktigt vilka ämnen jag ska läsa men utöver en himla massa franska tror jag de blir lite engelska, italienska, matte, idrott och lite samhällskunskap och geografi. Håller tummarna för italienska och så lite matte som möjligt!
Au revoir, mes amies!
söndag 23 augusti 2009
Separationsångest
Kalla kårar eller vad? Nu börjar det kännas vill jag lova! Med 6 nätter kvar i min trygga säng börjar jag känna den separationsångest som sakta men säkert börjar krypa fram och till min fasa inser jag att detta kommer bli svårare än något jag någonsinn gjort förr. Det känns som om ni runt omkring mig är en miljard gånger säkrare på att jag kommer klara av det här galant, men jag måste erkänna att jag är inte längre lika säker.
Packningen segar sig frammåt och jag är förvånad över hur stor min väska verkar vara, eller kanske är det jag som har mycket, mycket mindre kläder än jag trodde? Hur som helst går de seeegt, så jag är glad att jag började så tidigt.
Jag vill att Chloé ska komma hem från Spanien så att jag kan checka att allt stämmer, jag menar det vore ju inte så kul att stå i Bordeaux utan skjuts till Mont De Marsan... men som alla andra så fint påpekar, de kommer gå bra. J'éspère que vous êtes vraie!
Je t'embrasse!
Packningen segar sig frammåt och jag är förvånad över hur stor min väska verkar vara, eller kanske är det jag som har mycket, mycket mindre kläder än jag trodde? Hur som helst går de seeegt, så jag är glad att jag började så tidigt.
Jag vill att Chloé ska komma hem från Spanien så att jag kan checka att allt stämmer, jag menar det vore ju inte så kul att stå i Bordeaux utan skjuts till Mont De Marsan... men som alla andra så fint påpekar, de kommer gå bra. J'éspère que vous êtes vraie!
Je t'embrasse!
onsdag 19 augusti 2009
Mina sista dagar i Sveriga
Nu är det inte långt kvar innan jag åker, och precis som många av mina vänner redan gjort, beslutade jag mig för att skaffa en blogg. Om 10 dagar lämnar jag familj, kompisar och kärlek för att övervinna mina rödslor och uppfylla mina drömmar. Jag lämnar tryggheten för att hitta något i det okända. Lördag den 29 tar jag mitt pick och pack för att flyga till Bordeaux via Nice. Låt äventyret börja!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)