Isen börjar sakta smälta kring mitt hjärta

Solen, skiner, himlen är blå, vad det är skönt att leva då! Först bort med halsduken, sen med mössan, och sist jackan, tur att inte morfar såg mig! Behöver jag säga att jag segade min och gick i slowmotion i solen? Nej, tror inte det, men åh så skönt att slippa minusgraderna. Igår morse var det -4 när jag åkte till skolan. Idag när jag gick hem: +10, i skuggan!

Igår var en speciell dag. Jag kan väl kalla det en dag i gastronomins ära... Det började redan på lunchen, då några tjejer i min klass tog mig till Japan, det tog bara en kvart dit! Det var jag, Charlotte, Tamara, Marie-Charlotte och Mathilde. Jag har bara umgåtts med dom i skolans bibliotek i princip så det var jättekul att få följa med! Charlotte är verkligen supertrevlig, dessutom pratar och skrattar hon hela tiden, så det gör ju stämmningen till topp! Dessutom får hon andra att skratta utvunget och avslappnat så tummen upp till Charlotte! Jag hoppas verkligen jag får följa med på resturangluncher någon mer gång! Jag vågade dock inte smaka på sushi eller makhi så det blev lax med wokade grönsaker och det var supergott! Första gången i Frankrike som jag har fått krispiga grönsaker! Det var verkligen helt underbart att känna tuggmotstånd och krisp! Annat från skolans sönderkokta hericot verts det!

På kvällen blev det dagens andra nyhet, ojojoj! Jag satt i soffan och småglodde lite på tv när Nanou kon fram med några runda små knyten. Min hjärna var off och allt jag regestrerade var vitlöksdoften. Okej, tack sa jag och stoppade in den i munnen. Lite slemmig vitlöksgegga i en liten smördegsboll typ. Det var väl okej tänkte jag, reagerade lixom inte. Så kom Nanou och frågade om jag ville ha en till. Okej då. Samma sak, pas de reaction. Sen kommer hon efter ytterligere några minuter och då är det bara en kvar och hon frågar om jag vill ha den. Pauline har precis satt sig brevid så jag säger att hon kan ta den om hon vill, men hon säger nej, så jag tar den och PRECIS när jag stoppat den i munnen säger hon, "Tu penseras de ca quand tu es grande, comment j'ai te donné le dernier escargot" AH!!! DÅ fattar jag att jag har ätit SNIGLAR!!! Det är helt sjukt hur psyket spelar stor roll för resten av kvällen, innan jag fick någon middag i mig, ville jag bara spy, och ändå var det ju okej smak, men TANKEN på SNIGLAR, nä usch, jar tycker fortfarande det är en motbjudande tanke...

Men, sniglar eller inte, solsken eller inte, isen börjar sakta smälta kring mitt hjärta och jag tar in Frankrike mer och mer.

//La fille qui a mangé l'escargot...