Ursäkta språket, men fy fan!

Allt måste ju ha första gång.

Fy fan, så kan jag sammanfatta större delan av skoldagen.
2 timmar historia, helt okej, som som vanligt följs av 2 timmar extra franska. Vad jag inte är vad vid däremellan är en utskällning. Det spöregnade så jag tänkte att jag väntar utanför klassrummet i korridoren (jag har extrafranska på högstadiet) men när jag är på väg in hör jag ett högt, otrevligt och argt "MADEMOISELLE!" så jag stannar, jag menar, även om jag bara ville springa därifrån så var det något som sa mig att det var smartare att stanna. "Oui..?" sa jag, väldigt tveksamt när jag såg att det var samma agrbigga som hade källt ut mig tidigare i år (för att gå på toa på RASTEN!!!), och log lite frågande. "Vad gör du här inne?" frågade hon assurt. "Jag har franska med non-francophonerna. Jag går på gymnasiet..." sa jag och hoppades att detta faktum skulle skona mig. "Aha, men ni ska inte vara i korridorerna på rasterna, det vet dom andra" svarade hon och syftade på högstadie-eleverna. Moloket svarade jag "Okej, jag kan också vänta ute, c'est pas grave..." Sen hade hon mage att försöka släta ut utskällningen med att fråga var jag kom från och när jag svarade så började hon gämföra Sverige med Danmark. Det är inte okej att behandla 14-åringar som 4 och det gör ont i mig att även vi gymnasie-elever blir behandlade som bäbisar här i Frankrike. Fy fan!

Jag stod alltså utanför i 10 minuter och kämpade mot mina arg- och förnedradtårar.

Efter franskan var det lunch. Idag behövde jag i alla fall inte äta alena. Jag gick till matsalen, satte mig och efter 2 minuter såg jag Fanny och Benjamin så jag ropade dom till mig för att ha matsällskap. Det var la bra, till vi ätit upp för då ska dom tränga sig unter 5 kvadratmeters tak för o röka. Jag gick till ett av de öppna klassrummen för att göra engelska läxan o de gick väl bra till en så jävla äcklig lukt kom o satte sig brevid mig. En av alla dessa franka elever som inte duchar efter gympan. Fy fan!

Jag gick ut i regnet o ville bara skrika, så jag ringde mamma o kastade ur mig all skit. Sen gick jag in på tjejtoan, låste in mig i ett bås och grät en stund. Allt måste ju ha en första gång...

Det som "skadat" mig allra minst idag var att gå den 40 minuter långa promenaden hem, i ösregn. Jag var utrustad med en kitkat och paraply så det funkade. Jag räknade ut att jag kom hem 5 minuter tidigade än om jag hade väntat på bussen i 25 min. DET kändes i alla fall bra.

Nu ska jag (försöka) släppa min surhet, plugga lite och sen ska jag lästa ut Läckbergs nya. Fyrvaktaren, heter den o den är riktigt bra - alltså sparar jag den till EFTER läxorna. Gu va grym jag är (men ganska mycket sarkasm i rösten...)

Kärlek