Jag tror jag har börjat komma in i vardagen. Igår var det 1-månadsdag för mig, och kanske är det så lång tid det tag för att känna att dom små saknerna blir till vardag? Jag känner att jag har inte så mycket att berätta. Skolan rullar på och helgen var halvtrist eftersom Chloé gjorde läxor mest hela tiden. Nu är det i alla fall onsdag och i morgon har jag historiaprov om den närmsta tiden efter Second guerre mondial (andra världskriget).
Utanför fönstret skiner solen med sina 25 grader så jag ska pallra mig ut, motion som det så fint kallas. På mornarna är de 10-15 grader, vilket jag nu tycker är kallt, och dimma! Imorse lättade inte dimman förän vid 11-tiden. Känner mig så himla tråkig, jag pratar om vädret, hur svensk får man bli?!
Jag längtar i alla fall till lovet - PARIS!
Det känns fel på något sätt, att allt inte är så nytt längre...
Lev väl!
Jag langtar ocksa till Paris, det ar det jag tanker pa nar allt kanns jobbigt.Det ar liksom ljuset i tunneln. Och nu ar det bara tre veckor kvar! :)
SvaraRadera