Larmet

Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. För en stund sen, kanske en halvtimme sen, kom jag och Lea hem från hennes gymnastik. Jag vet inte vad jag gör för fel (antagligen fel ordning på siffrorna i larmet) så larmet börjar skrika. Det var fruktansvärt, helt galet var rädd jag blev och Lea börjar så klart storgråta (det ville jag med göra). Två gånger skriker larmet och varje skrik varar ca 10 sekunder, 10 VÄLDIGT långa sekunder. Sen slutade det, och några minuter senare började det om. Ikväll har jag alltså varit med om några första som jag gärna hade sluppit, tex prata med en larmcentral på franska TVÅ gånger. Mina ben darrar fortfarande…

Om en timme skall jag till Nyon med Luz (min spanska granne). Förhoppningsvis träffar vi lite andra trevliga människor på Link-grejen ikväll.

Lev gott