Okej, jag kan inte hålle mig längre..! Jag har jättemycket julkänslor som bubblar i kroppen, typ som om jag måste ta igen för de senaste två årens o-julighet. Det är som om jag måste göra den här julen superbra för att bevisa för mig själv och alla andra att jag gillar julen. Det här blir dessutom min livs första jul utan morfar och de kommer vara så himla tomt. Jag saknar honom så att smärtan är fysisk ibland. Men jag vet att han vill att vi ska ha det lika bra som vi brukar ha det även om det inte blir någon som sjunger en snappsvisa. Det var alltid morfar som började sjunga en töntig gammal trudelutt, dessutom inte alltid rena toner, och jag brukade i alla fall skratta delvis med honom men också åt honom men jag saknar morfar. För två år sen bestämde jag mig för att sluta fira jul om morfar inte kunde vara med. För två år sen hände något innan jul och det "är inte säkert att jag orkar komma till er över jul i år" jag grät, som jag alltid gör när det är något som inte stämmer med min familj, och sa "då kommer jag till dig, annars blir de ingen jul". Sen grät jag lite mer och ett par dagar senare ringde morfar och sa "jag kommer på julafton". Efter det slutade jag ta julen för given. Förra året upprepades helvetet och den 23 fick jag veta att det hade "hänt något". Jag förstorade väl upp saken, om jag ska vara ärlig, men det var verkligen som om det upprepades, men morfar kom den 24 i alla fall. Det gör han inte i år, men för min familjs skull vill jag att det ska bli en bra jul. Morfar hade velat det.
Vad personligt det blev, jag trodde jag skulle skriva om julkänslorna... Morfar jag saknar dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar