Le Cross

Hej alla!

Gu va jag e trött! Idag var det ju då sista skoldagen innan lovet, och också dagen för le cross. En dag som tillbringas i parken, regn eller inte, för att springa. Många klär ut sig, men min klass var lite trist för vi kom inte på något bra tema så det blev inga kostymer för oss. Annars fanns det allt från fotbollslag ocn djungelmän till hippiesar och en gospelkör. Dom sju "små" dvärjarna fanns där också! Det började med att "elit"-racet gick av stapeln. 4 varv på banan som kan ha varit 500 meter eller så och Melanie som sprnag för vår klass vann av tjejerna! Det var inte bara terminal utan alla årskurser och klasser på gymnasiet som tävlade i detta race. Efter det var det ettornas tur att springa (då började der regna), sendan tvåornas tur (det regnade fortfarande) och sist vår tur (då det slutade regna!).

I vanliga fall är vi 19 i min klass men idag var vi 15 på morgonen och när racet startade var vi bara 11 eller 12... Terminal Littèraire-klasserna brukar tydligen alltid ha sämst deltagande, men men. Varje klass hade 10 stafettpinnar, så det gjorde egentligen inte så mycket att vi bara var 12 som var med, eftersom 10 pinnar betyder max 10 klassrepresentanter på samma gång, allting gick alltså ut på att få så många varv som möjligt. Racet var 20 minuter långt och till min klass räkning sprang jag i alla fall 4 varv. Jag var så himla opepp innan, när det regnade, men när jag väl kom igång kändes det bra!

När racet var slut slog jag följe med Mathilde, Mathilde och Elisa och som bestämmt gick vi och köpte pizza, som vi sedan åt hemma hos Mathilde, som förövrigt måste ha det ett av det mordernaste husen i Mont de Marsan. Jättefint och jättestort! Sen fick jag skynda mig tillbaka, men jag kom försent ändå, men jag valde rätt dag! I vanliga fall är ve ca 15 på italienskan, idag var vi 5. Jag tror min lärare var glad för oss som var där, vi hade ändå bara lektion 25 minuter av 45, resten snackade vi fritalienska, dvs vi pratade franska och läraren italienska. Soft med andra ord.

Så ringde klockan lov och åh, så skönt! Stötte på några av mina gympakompisar och kunde inte hålla mig "BON VACANCES!!!", så skrattade vi lite innan jag började gå hemmåt. För att komma hem måste man först in till stan o min lovglädje var så stark att jag köpte en present till Vicki! Efter att ha gått den 40 minuter långa promenaden hem känner jag min väldigt värd lov! Den här senaste veckan har jag dessutom verkligen börjat känna att jag fått kompisar så det ska nog inte vara några problem att börja skolan sen igen!

Paris på söndag - ouiiiiii!