Efter två långa, jobbiga och säkert givande skoldagar var jag helt slut när jag kom hem vid 5 i eftermiddags. Min mage kurrade så med en skål flingor med mjölk (k-special och några krispiga chokladflingor - mums!) sjönk jag ner i en av fotöljerna och njöt av tystnaden och att vara ensam en stund. Även om det var görskönt att höra tystnaden, kände jag ett starkt behov av att prata svenska. Sagt och gjort, jag ringde Erik på skype och pratade med honom över en halvtimme, gött som fan, om jag får uttrycka mig så. Efter att ha lyssnat lite på musik (tack Erik för spotify!) bestämde jag mig för att min trötta kropp behövde luft.
Tidigare idag cyklade jag fram och tillbaka till skolan men jag var sugen på något mer så jag hoppade upp på cykeln igen och cykladei riktning från Mont de Marsan på "le pist". Le pist är en lång, lång cykel- och gångbana som sträcker sig från Mont de Marsan till ut på landet x antal kilometer. Den liknar säröbanan, och det skulle inte förvånat mig om det gått ett tåg där tidigare.
Då jag redan cyklat i riktning mot staden bestämde jag mig för att cykla åt andra hållet. En mycket trevlig cykeltur måste jag säga! Pisten kantas av träd, majsodlingar och solrosfält. Solrosorna var tyvärr vissna, men det kändes härligt med lite natur.
Nu sitter jag här, nyduschad i mitt rum, tänker att det var skönt med cykelturen (kanske 8-9km) och känner att ni alla där hemma har rätt; jag har klarat en vecka här, nytt språk, nya människor och skolstart! Tack vare er börjar jag inse att jag kanske klarar mer än jag trodde från början, för som jag kände nu när jag var ute, livet är faktiskt rätt underbart, trots att det kan vara så in i h*lvete jobbigt ibland.
Lev livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar