Roland

När jag blir stor ska jag bli som Roland. Han är hur cool som helst. Han har bland annat gått hela väger från Mont de Marsan till Alingsås (2175 km om jag inte misstar mig), det tog 83 dagar och en del courage. Våren 1994 var det och ifall ni vill söka igenom gamla tidningsarkiv lär ni hitta något. Jag har sett urklipp ur franska, tyska, holländska och svenska tidningar. Han är cool. Dessutom pratar han lite svenska, en del ryska och italienska (hans fru är ryska och hans pappa var italienare) och en del engelska och tyska, för att inte glömma modersmålet franska.

Idag var jag och Lionel hembjudna till Roland. Han ville visa sitt svenska hus. Jag var lite skeptisk till att det skulle vara svenskt, men jag lovar er att det var det svenskaste huset jag har sett utanför Sveriges rike. Huset, eller snarare husen, bestod av en friggebod/garage, ett litet hus omgjort till en musikstudio och storstugan. I en liten inhägnad pickade hönor och på gården stod en brunn. Friggebodarna och storstugan var rödmålade (Falu rödfärg som han självklart köpt i Sverige) och hade vita knutar och trädetaljer. Innomhus var det fullt av foton och tavlor från Sverige, Ryssland och Frankrike. Alla tavlor hade Roland målat själv och det var allt från torget i Alingsås till stränder i Frankrike eller porträtt av frun, sångerskan Tatiana. Multikulturellt hem och underbar atmosfär!

Jag har druckit ryskt te, ätit franska kakor och kollat i fotoalbum från långvandringen. Vi har diskuterat Carola och Magnus Uggla, utsläppen i Paris, det franska kranvattnet och vikten av att skriva en bok innan vi dör. Roland hävdar att om man inte fått en barn samt skrivit en bok innan man dör, ja då har man inte levt ordentligt. Själv har han en 12-årig dotter och en bok på gång, så fort datorn kommer hem från lagning vill säga.

Tatiana är som sagt sångerska och Roland har skrivit ett 100-tal låtar som hon framfört och tillsammans har de gjort ett 10-tal skivor. Tatiana pratar en helt underbar franska med stark brytning och jag får erkänna att det var vissa saker jag inte förstod, men underbar personlighet! Sedan sjöng Roland en sång som han hade skrivit på svenska.

Jag ska bli som Roland, han är min nya förebild och jag förstår inte hur det är möjligt att på 3 timmar få så mycket energi och inspiration att forstätta med det jag börjat. Jag har lärt mig bra franska och bättre kommer den att bli. Jag ska skriva för det är det jag tycker om. Jag kommer lära mig fler språk för det intresserar mig, men framför allt ska jag följa mitt hjärta för det är det jag mår bra av. När jag kommer hem ska jag skriva brev till Roland, jag tänker inte släppa honom. Han är cool.

Just det, nämnde jag att han håller på att lära sig esperanto också?