Hemmalukten

Onsdag eftermiddag, ledig och hur seg som helst. Ju mindre jag gör desto segare blir jag och det blir bara en mer och mer ond cirkel, jag lovar snart slutar jag andas... Förkylningen som suttit i över en och an helv vecka börjar i alla fall äntligen släppa och jag saknar wonder-womans onsdags pass med mrl och spinning.

I måndags kväll blev det spontanbio med Pauline och Lionel. Vi såg filmen Gainsbourg som handlade om just honom. Innan jag såg filmen hade jag aldrig hört talas om denne franske konstnär och musiker men jag säger bara wow. Bättre än så kan jag inte sammanfatta det.

Jag saknar svensk mat och svenska matvanor som en dåre! Jag har inte ätit en enda hederlig macka med ost, skinka och paprika sedan jag kom hit. Jag fattar inte varför man äter yoghurten till efterrätt och kakorna till mellanmål. Jag är görtrött på kakor men eftersom mitt sockerberoende blivit större än morfars sug för choklad (om det nu är möjligt) så är det svårt att låta bli, men jag ska fan skärpa mig nu. Jag vill inte komma hem som en degklump om 5 månader eller vad det nu är.

Klockan är fyra och kvällen kommer bli lång om jag inte gör något så nu får det väl bli en promenad. Blä, jag är lite trött på allt just nu känner jag. Mest vill jag bara låsa upp ytterdörren där hemma, ropa "Hallå?", få ett svar av pappa, sparka av mig skorna, gå in på mitt rum och kasta mig på sängen och bara andas in den där speciella hemmalukten. Fan, jag längtar hem.